oliviajanssons

Regnet öste ner, precis sådär som det kan göra i september. Man vet att hösten är påväg och det finns inget man kan göra åt det. Jag hade full utstyrsel, gummiskor, raggsockor, regnjacka och paraply. Jag gick ut inatten tillsammans med min vän. Hon skulle hem och jag skulle träffa en ny vän, för det var bara en vän. Min magen var fylld av fjärilar och samtalsämnen snurrade i mitt huvud. Efter många snabba steg i den våta höstvärlden stod han där framför mig. Han som jag bara trodde skulle bli en vän, men innerst inne visste att det var något speciellt med. Vi gick där i regnet och jag agerade nonstoptalkning inferno. Konstant. Vi hamnade tillslut på en lastkaj i centrum och pratade på ett sätt jag aldrig hade gjort förut. Allting kändes så lätt och underbart. Det spelade ingenroll att jag frös, för det gav mig bara en anledning att flytta mig närmare, närmare han som bara skulle vara en vän.  
Det var början på en kärlekshistoria som fortfarande skrivs, idag har den skrivits i 16 månader. Han gör mig till den lyckligaste flickan i världen. Oskar, jag älskar dig!