oliviajanssons

Som rubriken lyder har detta varit en ytterst effektiv dag, efter att jag väl slutade klaga på hur trött jag var. Allting bara för att jag har så trevliga människor omkring mig som får mig glad. Det är faktiskt så att allting går mycket lättare om man bara har ett leende på läpparna under tiden man gör det. Klart att det kanske ser lite konstigt ut för utomstående när man sitter där och fånler för sig själv men aschdå, då kanske jag ger dem ett leende också. Nu börjar dock energin att ta slut och jag tänker att förflytta mig till tvsoffan för lite film tittande. Imorgon är det veckans stepp pass, hujeda mig vad roligt!

Regnet öste ner, precis sådär som det kan göra i september. Man vet att hösten är påväg och det finns inget man kan göra åt det. Jag hade full utstyrsel, gummiskor, raggsockor, regnjacka och paraply. Jag gick ut inatten tillsammans med min vän. Hon skulle hem och jag skulle träffa en ny vän, för det var bara en vän. Min magen var fylld av fjärilar och samtalsämnen snurrade i mitt huvud. Efter många snabba steg i den våta höstvärlden stod han där framför mig. Han som jag bara trodde skulle bli en vän, men innerst inne visste att det var något speciellt med. Vi gick där i regnet och jag agerade nonstoptalkning inferno. Konstant. Vi hamnade tillslut på en lastkaj i centrum och pratade på ett sätt jag aldrig hade gjort förut. Allting kändes så lätt och underbart. Det spelade ingenroll att jag frös, för det gav mig bara en anledning att flytta mig närmare, närmare han som bara skulle vara en vän.  
Det var början på en kärlekshistoria som fortfarande skrivs, idag har den skrivits i 16 månader. Han gör mig till den lyckligaste flickan i världen. Oskar, jag älskar dig!

Gårdagens skoldag var kaos. Dagens skoldag var helt okej. Morgondagens skoldag är veckans jobbigaste. Vardagsrutiner var det igen. Det är sjuk hur snabbt man kommer in i vardagen igen, efter två dagar i skolan känns det som om jag inte har haft lov, vilket känns lite sorgligt. Lovets sista dag spenderade jag i baktagen med Josefin. Vi bakade citron- och chokladmacarones som blev superlyckade. Om man jämför med hur de såg ut förra gången vi bakade kan man inte förstå att det är likadana kakor. 

Har hållt på och pysslat med en efterrätt till ikväll en stund här eftermiddagen, ja, jag tog mig lite vatten över huvudet..! Men jag försökte iallafall och vi kan väl säga så här; jag tror det smakar mycket godare än det ser ut iallafall. Ikväll kommer nämligen min andra familj Ida, Stina och Rolf hit på middag! Vi har gjort så mycket tillsammans, men det kanske inte är så konstigt eftersom vi har umgåtts i tio år. 

Idag fyller alltså min kära vän Emelie 18 år! Vi satt och räknade ner inatt som om det var nyårsafton igen, jag tyckte den sista halvtimmen gick ganska segt men sen plötsligt var det bara 15 sekunder kvar. Det var länge sedan jag såg min vän så lycklig, ögonen bara lös! Jag tror inte riktigt hon kunde ta in att hon faktiskt hade blivit myndig. Det kunde inte jag heller, men en sak förstod jag, att jag hade iallafall gått och blivit en plutt!

Det har blivit nytt år fullt av nya äventyr, utmaningar och möjligheter! Igår hade jag min första körlektion vilket gick förvånadsvärt bra, jag har börjat färden mot körkortet! Det känns väldigt surealistiskt att om 54 dagar kan jag bokstavligen göra vad jag vill. Varje gång jag tänker på det känner jag lyckan växa inom mig, det känns så bra! Min bästa vän har dock endast en dag kvar, en fjuttlig liten dag kvar.. då känns det plötsligt väldigt långt kvar med 54 dagar!