Blek, blekare, blekast.

Rubriken beskriver så oerhört väl min färg ton just nu, och bättre blir det ju tyvärr inte. Jag klagar än då inte, för att jag kan tycka att det är ganska fint att vara vit på vintern, man passar in så mycket bättre med snön då. Jag inser dock att det är kanske mest en ursäkt, för att jag inte vill sola solarium och Sveriges sol kan inte hjälpa mig.
Efter att ha tagit en mysig och välbehövlig fika med min fina vän Emelie så traskade jag hemåt glad och lysande lycklig! Dels för att den där tjejen gör mig glad, men även för att det kändes så vårigt ute! Solen sken och fåglarna kvittrade, just den frasen var en gång min öppningsreplik i en utav De Laf's teaterföreställningar, som jag aldrig kommer att glömma.
Kärlek pårej!
Kommentarer
Trackback