oliviajanssons

Regnet droppar konstant på min fönster bräda. Bilar kör förbi på vägen utanför, varenda en kör i vattenpölen som finns precis där man svänger i till min väg, gränsen mellan Bofors och kyrkans mark, Gränsvägen. Gruset är inte längre i gråton utan har likt en kameliont ändrat färg till något rödaktigt. Jag sitter på mitt rum med en bok i högsta hugg. Jag sitter där redo att säga farväl till sommaren. Denna underbara nästa trollslika tid när man alltid är som lyckligast, men jag känner mig redo. Jag väntar dock minst en vecka till innan jag ger mig in i vardagen igen och cyklar iväg på vägen som leder till min skola. Det känns att det är nära.