Något fint.
Det var en ljummen lördagskväll i början av augusti.
Jag hade precis slutat sommarjobba dagen innan, vilket jag firade med att tidigt tidigt nästa dag sätta mig på ett tåg till Göteborg. Väl där väntade min bästa vän. Spänning och förväntan låg i luften. Hela staden andades musikfestival. Det var Way out West.
Varje akt var som en dröm. The Drums, Shout out Louds, Lykke Li, La Roux, Mumford & Sons. Men det var när introt till Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg som lyckan blev till eufori. Stämingen var total. Trettiotusen människor packade som sillar i en vacker solnedgång med fantastisk musik, det var livet. När sedan stilla sommarregn började falla ner i något som hade blivit till tidig natt, var det, det bästa som kunde hända.Det här var början på det nya livet, mindre en tio dagar senare började jag gymnasiet.
Kommentarer
Trackback
