Man kan gömma men inte glömma
När bilen rullade in på de välbekanta gatorna som leder in till Kumla centrum hugger det till i hjärtat. Det var så himla länge sedan. Förra gången bilen rullade på dessa gator högg det i hjärtat, men det var av helt andra anledningar. Det var ett halvår sedan. Jag känner hur det bränner bakom ögonlocken när jag blundar. Jag tänker att jag kan låtsas om att det är pollen allergin som spökar, men egentligen är det saknaden som bränner där bakom ögonlocken. Det har gått två år nu. Åh, vad jag saknar dig. Mormor du var så fin, så otroligt fin. Ditt skratt varmt som solen strålar mot min kind en sommardag. Din givmildhet. Ditt sinne för skämt och bus var som mitt, precis som ett barns.
Du finns alltid i mina tankar.
Kommentarer
Postat av: Axel Karlsson
Jag tänker samma tankar när det närmar sig påsk. Kanske skrämmer det mig mer och mer att så många, för några år sedan, självklara saker numer försiktigt förvaltas endast som minnen. Jag vill inte alls ha det så, och det var definitivt ingenting som jag räknade med, men det liksom smyger sig på, som en klyscha, när åren går. Jag ägnar många tankar åt Mormor, Morfar, Farmor och Farfar och jag hade så gärna velat dela det jag har idag med dem. Det är ändå någonstans så svårt att få alla minnen att räcka till.
Trackback
