oliviajanssons

Det är mäktigt att kunna tänkta tillbaka ett år och få tillbaka samma känsla som man upplevde då. För ett år sedan var jag pirrig och bubblig i hela kroppen och visste varken ut eller in. Mina fötter gick utan att jag tänkte på vart. Söndagsångesten hälsade inte på en ynka sekund. Måndagmorgon var hur välkommen som helst. Jag kunde bara tänka på en sak och det var du. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det. Det har faktiskt har varit du och jag i snart ett år. Jag tror jag kör på samma känsla idag, bubblig med massvis av fjärilar i magen, samma känsla som jag alltid får när jag tänker på dig, är med dig eller ser på dig. Oskar, jag älskar dig!

Hemma i skogarna igen efter en supermysig helg upp i Tällberg, Dalarna. Själva Tällberg är en by vid Siljans strand som ligger och vilar på sluttningen ner mot vattnet. Byn är fylld av mysiga små och stora gästgiverier och hotell i form av knuttimmrade stugor. Det är en svensk idyll när det är som bäst. Jag var där som barnvakt åt mina übersöta kusinbarn eftersom min morbror hade 70 års kalas! Festligheterna bjöd på tårta, mat i massor, musikunderhållning av mina kära kusiner, trevligt sällskap, busande och mys med världens sötaste ungar! Jag har kort och gott haft en superduper helg, en sådan helg jag kommer minnas i vinterkylans dystra dagar.

Det är en hon. Denna hon är varken än flicka eller en kvinna men något där mitt i mellan. Om du ber henne att ge dig allt hon har i fickorna kommer du garanterat få en lila ipod fullproppad med det bästa inom musikvärlden. Hon är väldigt duktig på det, musik.
En mening som ofta återkommer i våra samtal är: jag ska städa. Jag brukar ofta säga till henne: "Förlåt, mobilen var på villovägar". Hon är väldigt bra på säga stopp, innan jag gör saker jag kommer ångra.
Du kan ofta se henne bära sin favorit färg, svart.

Idag är det min dag(Signe Olivia Linnéa) och min farmors som både skulle fyllt år och haft namnsdag idag. Det firar jag med att sluta 13.15 och slappa hela eftermiddagen! Visserligen kommer jag sluta 13.15 varje tisdag det närmaste året, vilket är helt mega sjukt underbart! Annars då? Jo sommaren har kommit tillbaka med värme och solsken, vilket jag diggar stenhårt. Det är väl lika bra att hoppa ut i solen och ta vara på det sista som är kvar av denna sommar, en sommar jag aldrig någonsin kommer glömma.

Fick precis ett mycket glädjande besked. Jag ska steppa mig fram i höst, jag har nämligen blivit antagen till steppkurs! jag blev väldigt förvånad, för jag hade totalt gett upp hoppet eftersom jag ansökte försent. Jag känner mig så himla förväntansfull. Jag är nästan lite rädd för att jag kommer bli väldigt besviken, eftersom jag tycker att det verkar så otroligt kul, vem vet, det kanske bara är jobbigt? Fast det gör mig absolut ingenting. Bara att kunna säga att jag har gått en kurs i stepp tycker jag är asballt! Vi får väl se hur det går..

Jag vill inte. Jag vill ha sommarlov i minst ett år till. Samtidigt så är jag jättetaggad, nu banne mig ska jag ge järnet! Eller nej, orkar jag verkligen det? Åh vad skönt det skulle vara att vara ledig ett år!

Regnet droppar konstant på min fönster bräda. Bilar kör förbi på vägen utanför, varenda en kör i vattenpölen som finns precis där man svänger i till min väg, gränsen mellan Bofors och kyrkans mark, Gränsvägen. Gruset är inte längre i gråton utan har likt en kameliont ändrat färg till något rödaktigt. Jag sitter på mitt rum med en bok i högsta hugg. Jag sitter där redo att säga farväl till sommaren. Denna underbara nästa trollslika tid när man alltid är som lyckligast, men jag känner mig redo. Jag väntar dock minst en vecka till innan jag ger mig in i vardagen igen och cyklar iväg på vägen som leder till min skola. Det känns att det är nära.

Hemma efter en härligt vecka i Kroatien. Jag rekomenderar verkligen det landet, det är ett land jag gärna återvänder till. Det är väldigt vackert med underbara vyer, trevliga människor, god mat, härligt väder och fina städer. Jag firade att vara hemma med att sätta mig på cykeln och fara iväg till jobbet. Det låter som jag klagar, men faktum är att jag faktiskt tycker att det är roligt att vara på jobbet. Det är skönt att få göra något istället för att sitta hemma och chilla, för att göra saker kan man göra när man kommer hem, vilket bara gör att man alltid har något att göra. Att jag fick min lönespeicfikation för den dag jag jobbade förra månaden gjorde mig inte besviken utan bara ännu mer motiverad. Här ska jobbas!

Om ett dygn är jag påväg till Skavsta just nu för att catcha ett flyg till Zadar,Kroatien 17.10. Jag ser fram emot en vecka av sol,bad och kulturella upplevelser. Just sol och bad vet jag att det förmodligen inte kommer bli så mycket av, eftersom jag blir så himla rastlös av att ligga på stranden i timmar, så det kvittar. Nu ska jag försöka packa klart och kolla igenom så jag verkligen har med mig det jag vill och behöver. Vi hörs om en vecka.

Idag hände det en lite udda grej. Jag skulle gå ut och sätta mig och äta på kvällskvisten och när jag går förbi gräsmattan ser jag att det ligger någon platsförpackning där. Jag tänker: Åhå, here we go again, mer skräp som någon på cykelbanan utanför har kastat. När jag går nämare ser jag att det är tre stycken marabou som såg oöppnade ut, men det kunde ju inte stämma. Varför skulle någon kasta in tre oätna marabou i vår trädgård? Jag går iallafall fram och trampar lite förskitigt med foten på chokladen och inser att den är oöppnad, springer in till mor och far och berättar den trevliga nyheten. Det gjorde min dag. Tack vem du än är!

Jag har oftast mycket svart(nej, jag har inte ärvt det av min mamma), men när jag började lägga fram saker jag skulle ha med mig till Kroatien insåg jag plötsligt, jesus amalia jag har ju bara massa mönstrat. Nu är jag stolt, jag har slutat leka black woman!!

Jag vet, det ekar tomt här,men jag kan väl bara säga att jag njuter av att ha sommarlov till fullo. Efter att det har varit festival i min lilla stad i fyra dagar är jag idag på chill mood hela dagen. Det är skönt att bara ta det lugnt och vila upp sig lite, men det har varit en väldigt fin fin festival måste jag säga! Den lilla staden blir fylld av liv och glädje, vilken gör att hela staden börjar helt plötsligt leva som aldrig förr. Nu är det ett år kvar tills staden börjar att blomma igen och visa sig från sin bästa sida,men när den väl kommer göra det igen kommer vi att njuta till tusen.

Idag fyller Josefin 17 år. Hon är riktigt fin den tjejen, med sitt blonda hår och sina ständiga följeslagare, conversen. Josefin är jättebra på att peppa mig och få mig att må bra, det tycker jag är en exemplarisk bra egenskap. Hon är duktig på allt, you name it, vinner i spel det gör hon också kan du ge dig på! Hon är en sån vän alla borde ha som sin vapendragare och stöttepelare, Josefin rockar, hon rockar fett.

- Att ha en bra bok bredvid mig som fyller mina timmar med intressant och bra läsning.
- Att jag strax ska träffa en kär vän, som jag känner så väl så jag vet vad hon tänker och tänker säga. Det är häftigt.

Jag verkligen älskar och njuter till fullo av att kunna göra det jag vill för stunden utan att ha ett enda måste jag måste tänka på. Spontaniteten är min bästa vän och det stormtrivs jag med! Det bästa är nästan att jag känner att jag hinner med allt jag villl och behöver, jag hinner till och med ta mig tid till att städa mitt rum, något som händer ytterst sällan.

Kvällen har jag spenderat tillsammans med min fina bästa vän på en cykeltur, som slutade hos min pojkvän med lite kortspel och massa babbel. Om jag får säga det själv så är jag ganska bra på det, att babbla. Det spelar ingenroll om jag egentligen inte har någonting att säga, jag hittar något att säga, ibland i form av ja jo, men det är ju så det är och lite andra kloka konstateranden. Både på gott och ont. Min kära pojkvän måste ju ha tyckt om eftersom jag pratade oavbrutet i två- tre timmar när vi träffades bara vi två för första gången för snart nio månader sedan. Snacka om speed dating, en tjej som berättar allt på två timmar, perfekt bara att bestämma sig sen.

Jag kikade precis i aftonbladet och såg världens sötaste husdjur, en pygmé get! Det ska jag banne mig ha någon gång i mitt liv. Frågan är bara om de trivs i ett vanligt bostadshus, jag är lite tveksam på det, men man får inget veta om man inte testar. Så snälla mamma, julklapp? Artonårspresent? Snälla, snälla,snälla ?

Nu kan jag äntligen skriva det efterlängtade ordet, sommarlov! Som jag har längtat! Torsdagen var supertrevlig och spenderades med klassen, det är helt otroligt att vi redan har gått ett år tillsammans. Jag måste erkänna att jag var superrädd förra året för att få en ny klass, men det var helt i onödan! Jag har nog aldrig gått i en klass där det har varit en sådan sammanhållning som i denna, där även om man umgås mer eller mindre med varandra så kan man ändå prata med vem som helst i klassen. Det tycker jag är riktigt härligt att veta. NV1, jag kommer saknar er i sommar!