oliviajanssons

Söndagar spenderas vanligtvis med försök om att minimera läxhögen. Lika så denna söndag. Jag lever just nu i en typisk pluggperiod med allt vad det innebär, för att överhuvudtaget orka tänder jag ljus, sätter på glad musik och ler. Leendet finns endast där för att lura hjärnan att det är ganska roligt det jag håller på med, vilket underlättar för då går allting mycket snabbare.

Ibland när oväntade saker händer och livet vänds upp och ner, är ofta det enda man behöver en vän. Någon som ger perspektiv, gläjde och kärlek. Det är det enda jag behöver. Även om man alltid svarar med autosvaret det är bara bra på frågan, hur är det? Det är svårt det där att erkänna för sig själv att autosvaret inte alltid speglar hur det verkligen är. Man behöver en kram. Ett pepptalk. Något som får en att komma på banan igen och samla kraft.

Det som har fått mitt hjärta att vekna och kännas tomt och sorgset börjar äntligen lättas upp. Även om jag är omgiven av världens snällaste,gulligaste och omtänksamaste människor så värker hjärtat ibland.

Igår var det maskeradande och när jag skulle komma på vad jag skulle vara var valet lätt. Jag är mig själv helt enkelt, detta var resultatet.