oliviajanssons

Jag skulle inte kalla mig för en ensamvarg, utan mer för en sällskapsjuksäl. Jag gillar dock att gå min egen väg och endast vara beroende av mig själv. Det kan blir lite knövligt ibland med dessa två egenskaper. Jag hatar att sitta hemma ensam, och trivs bäst i storstadens stress. Jag gillar inte att pressa mig själv, men ändå vill jag alltid göra allting ett snäpp bättre än vad jag är kapabel till. 

Det är inte lätt när man säger en sak men vill en annan, för det är inte lätt när det är svårt." Not doing anything can be worse than doing the wrong thing." Den textraden kan ni finna i Me and Mr Darcy av Alexandra Potter, det är en väldigt fin bok. Vissa skulle säkert tycka redan när de har läst titeln, att det var ännu en chic-lit utan någon egentlig betydelse. Me and Mr Darcy är en väldigt fin bok, med tusen kloka sätt att se på livet och kärleken. Den är absolut läs värd!

Jag hittar ingen motivation, ingen energi, ingen inspiration till att plugga. Det går helt enkelt inte längre. Min hjärna har tyvärr tagit sommarlov några veckor förtidigt. Jag önskar ganska hårt just nu att den skulle vilja ta en paus i semestrandet och ta tag i kemiplugget som behöver göras inför kemiprovet på tisdag, men just nu ser det inte hoppfullt ut. Något jag däremot hittar motivation, energi och inspiration till är att chilla, ta det lugnt, göra lite det jag känner för. Snälla Gud ge mig bara den 9 juni, så jag kan sluta klaga? Snälla? Snälla?

Vägen känns just nu riktigt lång tills den 9 juni. Det spelar dock ingenroll hur jobbigt jag tycker att det är, för vägen blir inte kortare för det. Det är bättre att bit ihop och kämpa, för mållinjen är inte långt borta. Vi är snart där. Med ett matte-b prov imorn och ett kemi-a kursprov på tisdag så är inte slutet alltför långt bort. Intalar jag mig själv.. juste, inte klaga var det ja!

Jag gillar aspar. Jag gillar att de prasslar så fint i vinden. Jag gillar att de näst intill är som rullande vågor i rörelse.jag gillar dess lugn. Ja, jag gillar dem helt enkelt helskarpt. När jag blir stor ska jag ha en asp med en hängmatta under. Med närmare eftertanke ska jag nog ha två, så jag kan hänga hängmattan mittemellan dem.

Det pirrar i magen och kvällen är ung. Det är en tidig sommarkväll i mitten på juni och det har blivit sommarlov för bara några timmar sedan. Något som firas överallt i den lilla staden. Just den här kvällen kommer jag alltid minnas, men det visste jag inte då. Det var kvällen då jag tog mitt första kliv in i vuxen världen ifrån grundskolan. Det var kvällen då jag träffade min kärlek. Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet, det är lite för klyshigt för att vara sant. Det var inte förens tre månader senare jag insåg att killen med det lockiga håret och de fina ögonen fick mitt hjärta att slå på ett sätt det aldrig hade slagit förut. Det var ungefär samtidigt som jag insåg att jag var totalt nerkärad i honom.

Det klingar fint i munnen det; Stockholmia. Det klingar ännu finare att vi ses på fredag älskade Stockholmia, med min bästa vän som resesällskap, det klingar till och med ännu finare! Det är nästan så att det är klockspel ständigt i mitt huvud pga allt klingande!

De flesta namn brukar alltid ha poetiska betydelser och de vissa döper barnet enbart pga av namnets betydelse. En sak är säker, det gjorde inte mina föräldrar. Jag visste sedan tidigare att de är väldigt trädgårds intresserade och älskar naturen, men att de var så här intresserade hade jag ingen aning om. Min förnamn, Olivia, betyder olivträd, vilket kanske inte kom som en så stor chock, med tanke på att det låter väldigt mycket som oliv och det har jag även blivit kallad hela mitt liv, "Oliv". Men när mitt andra namn även det betyder träd, tekniskt sätt Lind, börjar man ju undra lite. Namnet Linnéa, betyder Lind och kommer ifrån Carl von Linnés släkt namn.