Signes dag.

Idag är det min dag(Signe Olivia Linnéa) och min farmors som både skulle fyllt år och haft namnsdag idag. Det firar jag med att sluta 13.15 och slappa hela eftermiddagen! Visserligen kommer jag sluta 13.15 varje tisdag det närmaste året, vilket är helt mega sjukt underbart! Annars då? Jo sommaren har kommit tillbaka med värme och solsken, vilket jag diggar stenhårt. Det är väl lika bra att hoppa ut i solen och ta vara på det sista som är kvar av denna sommar, en sommar jag aldrig någonsin kommer glömma.

Lycklig brud

Fick precis ett mycket glädjande besked. Jag ska steppa mig fram i höst, jag har nämligen blivit antagen till steppkurs! jag blev väldigt förvånad, för jag hade totalt gett upp hoppet eftersom jag ansökte försent. Jag känner mig så himla förväntansfull. Jag är nästan lite rädd för att jag kommer bli väldigt besviken, eftersom jag tycker att det verkar så otroligt kul, vem vet, det kanske bara är jobbigt? Fast det gör mig absolut ingenting. Bara att kunna säga att jag har gått en kurs i stepp tycker jag är asballt! Vi får väl se hur det går..

Kluven

Jag vill inte. Jag vill ha sommarlov i minst ett år till. Samtidigt så är jag jättetaggad, nu banne mig ska jag ge järnet! Eller nej, orkar jag verkligen det? Åh vad skönt det skulle vara att vara ledig ett år!
Som ni hör är det lite splittrat just nu, men det spelar ingen roll för skolan börjar på onsdag och det kan jag inte göra någonting åt. Det känns som att sommrarna bara går snabbare och snabbare, nu har jag bara ett sommarlov kvar att längta till i hela mitt liv. Det är sorgligt på hög nivå. Därför sitter jag här framför min tv och väntar på att min bästa vän ska sluta jobba så vi kan göra de här sista dagarna till några superdupermega bra dagar. Jag har en känsla att vi kommer att lyckas, för hon är bra den tjejen!

Slutet på denna saga

Regnet droppar konstant på min fönster bräda. Bilar kör förbi på vägen utanför, varenda en kör i vattenpölen som finns precis där man svänger i till min väg, gränsen mellan Bofors och kyrkans mark, Gränsvägen. Gruset är inte längre i gråton utan har likt en kameliont ändrat färg till något rödaktigt. Jag sitter på mitt rum med en bok i högsta hugg. Jag sitter där redo att säga farväl till sommaren. Denna underbara nästa trollslika tid när man alltid är som lyckligast, men jag känner mig redo. Jag väntar dock minst en vecka till innan jag ger mig in i vardagen igen och cyklar iväg på vägen som leder till min skola. Det känns att det är nära.

RSS 2.0