oliviajanssons

Björkarna är prydda med gröna små blad. Körsbärs träden sprudlar av rosa blommor. Det känns som om allting ler. Dock har en hemsk olycka målat hela min stad med sorg, vartenda hörn. Hela dagen har gått åt att tänka på de drabbade, all värme till er!

Dagen vi alla har väntat på. Fredag. Undra vad det kommer ifrån egentligen? Är det Frejas dag? Eller är jag ute och cyklar nu tro? Det är en fråga som väntar på svar. Veckan efter ett lov känns alltid jobbigast, det är nog bara för att man har glömt bort rutiner och vad vardag innebär. Efter någon vecka är det de enda man vet något om, vardagen. Jag gillar vardag, tror jag. Jag gillar rutiner och att ha koll på vad som händer näst, visst det kan bli lite tjatigt, men å andra sidan så uppskattar man variationen mer då.

Pussande, prat om allt och ingenting, picknickande, mys på bryggor, filmtittande, skidåkning, wiispelning, godisätning, det är lite vad mitt lov har bestått av. Imorn börjar vi på slutspurten, den där tiden som oftast går snabbast på hela året och den tiden då det oftast händer mest saker. Med sex veckor kvar i skolan och sommarklimat i hela långa landet lagom kan jag säga att allt jag ska hinna med innan det blir sommarlov inte känns så jobbigt, för att jag vet att det är relativt snart! Med det säger jag och mina otroligt jobbiga solexem på hakan hejdå! (okej, det där kanske var lite väl personligt, ni kan radera det direkt ur minnet)

Drömmar, vad är det egentligen? Ja, det blir lite filosofiskt så här på kvällskvisten. Jag älskar drömmar, både i kakform och i abstraktform. Drömmar för mig är ett måste, man måste ha saker att se fram emot och sträva efter. För utan mål i livet blir det lätt så att man står och trampar på samma ställe. Jag sätter ständigt upp nya drömmar, stora och små, även om alla inte alltid går i uppfyllelse. Så drömmar måste man våga ha, tror jag, för att utan drömmar blir livet ganska tråkigt.

Ni vet när saker man tänkt på och kämpat för sedan går i lås, så blir man sådär supermegalycklig. Precis så känner jag mig just nu, supermegalycklig! Jag borde verkligen lära mig att inte gå och oroa mig för saker i onödan, för det är just det, onödigt! Nu ska jag ta med mig mina kära fysikböcker ut i solen och ha en solig dock ej trevlig pluggstund, herregud, det är fysik vi pratar om!

Jag har spenderat eftermiddagen ute i solen med min fina vän. Det är stunder som dessa som man minns när vinterns mörker tar över.

Det är så otroligt underbart att springa. Man känner lyckan i hela kroppen efteråt. Att gör det med en fin vän gör det ju inte sämre direkt heller. Det är perfekt när man har saker man måste komma underfund med, nu känns nämligen de bekrymmer jag hade innan inte alls som bekrymmer längre. Tänk vad fint livet kan vara, eller ska man kanske säga är?

När jag insåg förut att jag har lov om fem dagar var det en ytterst trevlig överraskning. Dock känns det oerhört surealistiskt att jag ska upp till Sälen över påsk och åka skidor, med tanke på att idag har det känts som sommar här i min lilla stad. Varmt och soligt mest hela tiden och blommor börjar skymta lite överallt. Det här är bland de bästa veckorna på året tycker jag, det är lite som att vakna till liv igen. Kroppen och humöret tinas upp och allting känns mycket bättre när dagarna blir ljusare och där med också längre. April är minsann en fin månad!

Jag är född nyfiken. Det började redan på BB har jag hört, när jag tydligen tittade direkt efter att jag hade föds. Det var ovanligt. Jag antar att det var då det började, min nyfikenhet. Det finns både klara fördelar med att vara nyfiken, men även klara nackdelar. Det är bra att vara nyfiken, för jag tror att det är de som har fått mig att älska att lära mig nya saker och viljan att utvecklas, för man blir aldrig full lärd. Det där sista, det är sjuk irriterande för mig som är nyfiken. Jag kommer aldrig kunna sluta vara nyfiken, det följer ständigt med, eftersom det finns alltid nya saker att sätta sig in i. Det är negativt att vara nyfiken när man inte ska lägga sig i vissa saker, det kan jag ha lite svårt att förstå. Det är väldigt svårt att inte lägga sig i om man är nyfiken,man vill ju vet allt. Dock så är det ytterst hjälpsamt när man hamnar i situationer fyllda av främlingar, för att det är ju riktigt roligt att lära känna nya människor! Nyfikenheten styr alltså mitt liv, mitt jag.

När bilen rullade in på de välbekanta gatorna som leder in till Kumla centrum hugger det till i hjärtat. Det var så himla länge sedan. Förra gången bilen rullade på dessa gator högg det i hjärtat, men det var av helt andra anledningar. Det var ett halvår sedan. Jag känner hur det bränner bakom ögonlocken när jag blundar. Jag tänker att jag kan låtsas om att det är pollen allergin som spökar, men egentligen är det saknaden som bränner där bakom ögonlocken. Det har gått två år nu. Åh, vad jag saknar dig. Mormor du var så fin, så otroligt fin. Ditt skratt varmt som solen strålar mot min kind en sommardag. Din givmildhet. Ditt sinne för skämt och bus var som mitt, precis som ett barns.

Det var en ljummen lördagskväll i början av augusti.

Jag lyckas alltid. Imorse var väskan lite väl packad för att få plats i moppen, men jag pressade och fick tillslut igen sistsen. När jag sedan kom till skolan fick jag dock inte upp den. Jag fick hjälp av kära klasskamrater, men den ville inte öppna sig. Jag fick panik eftersom som jag så fint uttryckte: HELA MITT LIV ÄR I MOPPEN! Klockan tickade och min lektion hade börjat, så jag kunde inte stå där ute i regnet längre, så jag gav motvilligt upp. Så fort lektionen var slut springer jag ut igen, även denna gång med hjälp, för nu tusan skulle vi få upp den. Jag har under lektionen suttit och funderat och kommit på att testa en ny metod: att trycka ner istället för att dra upp. Jag sätter i nyckeln i låset och trycker på sistsen och det säger bara klick....

Jag är så lycklig. Allt har klaffat idag. Tack, vänner för att ni finns. Åh, vad fint livet är! Let's leva livet.

De senaste timmarna har gått åt till att fightas med 219 engelska glosor, 24 samhällskunskapsfrågor, ett antal fysikupg och några mattetal. Visst, jag skulle kunna skriva ett helt inlägg och klaga på hur otroligt jobbigt det är, men jag tycker dock inte att det är så jobbigt så ni slipper läsa det!